2017-04-22

Ingen skogsbrand


Hej!

Ni kanske undrar vart jag har tagit vägen? Vill bara lugna er och säga att jag är här, men att jag åkte på en av mina otaliga förkylningar med svår hosta, ont i halsen, trötthet, snuva och näsblod. Gissa om jag är trött på att hosta! Jag är alldeles öm i revbenen och ibland känns det som om jag ska tuppa av i de värsta anfallen. Doktorn skrev ut Cochilana per telefon, och nu efter en dryg vecka, börjar det ge med sig. Hopp om livet, alltså.

Igår gick solen ner bakom skogen och Smeddammen i ett sken som om det vore en jättestor skogsbrand på gång. Naturligtvis var jag ute och fotade med mobilen. Ett ögonblick senare var allt borta.

Vi hörs igen!

2017-04-14

Kalaspingla och snöflingor

Lilla Lila får hjälp att blåsa ut första ljuset på bilden nederst till höger.

Igår fyllde Lilla Lila ett år. Tänk ett helt år har gått från den dagen då vi väntade hela förmiddagen på att få höra något från BB. Och så kom det glada beskedet att Lilla Lila kommit till världen och att allt hade gått bra.

Igår tog hon emot hyllningarna hemma i villan hos mormor och morfar, Det var många spännande saker i paketen. En spis med egna grytor och vispar blev genast mycket populär och mattan man kunde trampa på för att få ljud i klaveret var spännande, inte bara för födelsedagsbarnet. Farfar provade också, förstås.

På Skärtorsdagsförmiddagen var jag med en stund och bjöd på kaffe och sockerkaka på torget, en tradition som Ramundeboda Församling håller vid liv. Då blåste det iskallt, men timmarna hos Lilla Lila var ljumma och vårliga. Några av oss tog en promenad till en handelsträdgård där jag införskaffade violer dagen till ära. Men idag, Långfredagen, snöar det kraftigt. Det var ju idag marken skulle vara vit av sippor och inte av snö!!


På kvällen åkte Maken och jag till Åboholm mitt i storskogen. Vi kunde pricka av: Två rådjur, en älg och en hare efter vägen. Väl framme fick vi se än mer djur, fåglar och folk. I den stora klubbstugan var det nämligen premiär av en fantastisk film om Tiveden. I en sekvens fanns till och med Lilla Hjärtat, Tivedspôjkera och jag själv med.

Sommarminnen från det gamla Missionshuset i Tiveden 2014. Lilla Hjärtat fick sångstöd av snäll dam ur publiken.

Så här ljuvligt sommarväder hade vi då, när filmsnutten togs 2014. Men idag när jag snurrar runt på min skrivbordsstol så möter mig denna syn:

video

2017-04-09

Påskliljecafé och vardagsgnöl


Vi prickade in besöket på Boo Skolas Påskliljecafé alldeles perfekt. Idag var markerna kring Boo fullkomligt täckta av små söta påskliljor, inte bara den gamla kyrkogården. Många gjorde som vi, beundrade blommorna och gick sedan och fikade vid Boo Skola, den första folkskolan i Närke.

Numer är den ett sommarcafé som drivs av hembygdsföreningen. Idag hade de sannerligen fullt upp. Det bryggdes kaffe för fulla muggar och det bullades upp på kakfaten. För endast trettio riksdaler fick du kaffe med påtår och ett fat med bulle, mjuk kaka och småkaka (allt hembakat)!! Vi fick sällskap vid bordet av ett par som hade sitt barnbarn med, som precis skulle bli storasyster vilken minut som helst.

Sist jag skrev, i fredags, var jag intet ont anande av vad som skulle ske senare på dagen. Ve och jag hade precis varit och hälsat på vår väninna som klivit långt in i glömskans rum. Det är inte troligt att hon kände igen oss denna gång. På väg in vittjade jag postlådan och hittade deklarationsblanketten där det stod svart på vitt att jag skulle betala in 12.000 kr till staten. Första motgången.

Andra motgången kom när syrran ringde en halvtimme senare och berättade att hon fått en tom uppriven portopåse i brevlådan. Den hade innehållit födelsedagspresenter och ett grattiskort till henne från mig, postat dagen innan i den stora brevlådan vid ICA. På det trasiga kuvertet stod det: Vi ber om ursäkt! Försändelsen har tyvärr skadats i hanteringen. Jo, jo!!


Jag har reklamerat, men det lär inte hjälpa. En besviken posttjuv har väl kastat innehållet i närmaste soptunna och någon ersättningen kan jag inte räkna med, skriver Post Nord på hemsidan, eftersom det var ett brev. Idag har jag gjort ett nytt försök med samma sorts portopåse och liknande innehåll. Måtte det komma fram denna gång!

Nåja, dessa motgångar ter sig ju som bagateller mot vad som hände sedan. Hemska nyheter från Drottninggatan i Stockholm. Chock, förtvivlan. Hur kan ondskan sprida sig så? Det var svårt att tänka på något annat än scenerna från kaoset vid Åhlens.

Ta vara på varandra!

2017-04-07

Häxorna från Villefranche de Conflent


Nu har Häxan från Villefranche de Conflent fått en kompis. De kan flyga i rote på Skärtorsdagen. Den högra gumman hämtade jag hem i september. Hon heter Emberlificota och på den medföljande lappen står det: Kvaliteter: Rolig och snäll, mycket skyddande och stark. Den vänstra gumman har varit med ett tag, se tidigare inlägg.


I måndags var det dags att tillverka påskris och dörrkransar som ska säljas på morgondagens påskbasar till förmån för nödlidande i världen. Det är den flitiga diakonigruppen som håller i basaren, där det ska serveras kaffe med hembakt bröd till och där man kan vinna fina och goda priser om man drar den rätta lotten.


Igår fixade jag till frisyren, så ni märker att vi förbereder oss!!Nu kan påsken komma.

2017-04-03

Trystorp första vändan


Att åka till Trystorps Ekängar är en djupt rotad familjetradition. Inte en vår utan en utflykt till Trystorp och ibland blir det flera turer. Och varje gång fotograferas ungarna i den ihåliga eken. I år var det första gången som Lilla Lila fotograferades i eken. Om bara någon vecka fyller hon ett år.

Det gömde sig inte bara blåsippor i fjolårsgräset i år. Det var även gott om paddor som kravlade och kröp ibland de vissa löven.


Några enstaka vitsippor hade tittat fram på sydsluttningen och Joy var inte sen med att föreviga en bukett. Vi får komma tillbaka om några veckor när markerna är vita av sippor och då tar vi med kaffekorgen också.


Vi har firat Pe som fyllt år och passat på att umgås. Barnbarnsflickorna, tillika kusinerna, hade glädje av varandra och jag av dem!!

Glad vår på er!



2017-04-01

Tårtan

Tack för 50 lektioner
Det är lördag morgon. Jag vaknade strax efter klockan sex och kände att det inte var någon idé att somna om. Jag är en "early bird", som min pappa brukade säga, och har jag något jag behöver formulera i skrift, så går det bäst på morgonen.

Nu var det texten till söndagens Andrum jag behövde skriva klart. Rubriken denna gång är Fröet som gror, ett passande tema för årstiden, eller hur?

Tårtan på bilden ovan blev en glad överraskning för mig. Igår eftermiddag hade jag och min duktiga elev den vanliga svensklektionen, då vi sitter vid köksbordet och gnuggar grammatik, skriver texter till bilder, läser dagsaktuella nyheter och löser korsord. Efteråt brukar vi fika tillsammans med systrarna och mamma.


Denna gång hade systrarna tillverkat en hjärtformad tårta med jordgubbar, choklad och vaniljkräm och på den stod det TACK FÖR 50 LEKTIONER. Det var alltså den femtionde gången som vi höll vår lektion (som jag för övrigt skriver ihop själv efter eget huvud). Jag blev så glad och rörd över denna överraskning!

Min elev är mycket läraktig, ambitiös och duktig. Hon har utvecklats från att inte våga säga just någonting till att prata svenska helt utan problem och uttrycka sina tankar och funderingar. Jag beundrar henne och jag trivs enormt bra i hennes och i hennes familjs sällskap. Jag är så glad att jag har fått lära känna dem!


2017-03-29

Bofinken Knut och Hacke Hackspett


Igår var det vår, skönt och soligt. På min promenad hem från en intervju jag gjort för församlingsbladet njöt jag av solskenet och fågelsången. Högt uppe i en tall satt en bofink och sjöng, högt och gällt. Han flög från tallegren till tallegren alltjämt sjungande. Jag fiskade upp kameran och försökte fånga sångaren med bristfälligt resultat.


När jag gått några meter till hörde jag en hackspett göra några effektiva trumvirvlar i en gammal tall. Jag böjde på nacken och fick syn på den högt upp. Fram med kameran igen och så zoomade jag in gynnaren. Men även här blev det suddigt. Tänk om han kunde sitta still med huvudet och titta in i kameran!!

Det här med fågelfotografering, det är nog inte min grej!!

Idag för 37 år sedan spurtade Maken och jag in till BB dryga sex mil härifrån. Det var halt och bara 2 minuter mellan värkarna. Men vi hann! När Maken kommit tillbaka från parkeringen föddes precis vår andre son, så fin och underbar. Och idag är han själv stolt pappa. Grattis på födelsedagen, Pe!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...