2011-07-31

Söndagsfrid

En vacker sommardag är det idag. Mesarna har varit trädgårdsmästare och sått prunkande solrosor bredvid vinbärsbuskarna. En blomfluga suger ivrigt i sig det söta. Nya liljor har slagit ut och astillben lyser puderrosa i rabatten. Solstolen har jag inte begagnat något värst i sommar. Men det kan väl komma fler soliga stunder. Vindruvsklasarna mognar mot söderväggen.

Det är en skön och fridfull söndag i slutet av juli.

PS: Klicka gärna på collaget.

2011-07-30

Första gången

På natten mot fredagen blev det premiär för mig, visserligen en premiär jag kunnat vara utan. Jag fick åka ambulans, som patient. Jag har åkt ambulans tidigare, men då som orolig mor till min äldste son som råkat ut för en olycka.

Efter en olidlig natt med smärta, frossa och kvävningskänsla fick vi rådet från Sjukvårdsupplysningen att ta ambulans till sjukhuset. Snabbt kom Fia och Anders in genom dörren, förberedde EKG och tog in mig i bilen. Fia körde och Anders tog prover. Vi hann dock inte så särskilt långt förrän de blev anropade. En ung kille och hans kompis väntade vid pizzerian. Han hade blivit knivskuren i bröstet! Som tur var var det bara ytligt. Anders plåstrade om och ny transport beställdes.

Efter akuten skjutsades jag upp till en avdelning för vidare utredning. Jag kände mig lyssnad till och respekterad. Jag förstår nu vad jag ska göra för att gå vidare och må bättre. Det är flera faktorer som medverkat till att jag "pajat" ihop.

Idag fick jag besök av Maken, sönerna, svärdottern och Lilla Hjärtat. Vad underbart att få Lilla Hjärtats knubbiga små armar om min hals: - Fajmoj!! Hon deklamerade en lång vers ur boken om monstret Gruffalo, med rim och allt. När hon fick applåder bugade hon vänligt och tackade. Vilken unge, bara 2,5 år!

När den unga familjen dragit sig tillbaka, stannade Maken och Pe och var med och träffade doktor 11 och 12 i raden som jag dragit min sjukdomshistoria för. Sedan blev jag utskriven och nu är jag hemma. Häpp!

2011-07-27

Motorcafé i Sannerud

Vi kände för att ta oss ut i sommaren en liten sväng ikväll och hamnade som många gånger tidigare i Sannerud. Men ikväll var det ovanligt livligt på den lilla bygatan. Onsdagskvällar visade sig vara den kväll då man samlas för att visa upp vackra bilar och häftiga motorcyklar och för att fika och umgås i största allmänhet.
Mitt i vimlet hittade vi förstås Kungen av Sannerud, Helge.
Här blänker kromen.
Titta på den tuffingen.

Förra natten sov jag nästan inte en blund för värken. Jag vankade av och an och försökte koppla av i fåtöljen och i soffan, men drevs upp igen. Så jag ser inte fram emot den här natten. Men imorgon ska jag besöka läkare igen. Hoppas, hoppas att jag får hjälp.

2011-07-23

Mandom, mod och morske män

Jag har gjort min första arbetsvecka efter semester och sjukskrivning. Har ätit upp min kur av penicillin, men har fortfarande besvär av värk, speciellt på nätterna. Men det ska väl gå över någon gång.

Idag hade vi en träff bestämd sedan en tid tillbaka. Min fina barndomskamrat S, hennes G, Maken och jag strålade samman i Arboga, eller Armboga som Maken sa när han var en liten pojk. Det var ungefär lika länge sedan som jag var i staden. Det kanske var på S och min skolresa, Västmanland runt, i årskurs 3, rentav. Jag minns i alla fall Engelbrekt, där han stod myndigt utposterad utanför Trefaldighetskyrkan. Vi fick en trevlig dragning av en herre, som var en påläst och kunnig guide. Han påstod att Engelbrekt i själva verket var långt ifrån så pampig och kraftfull som han framstår i Eldhs tolkning. Han var tvärtom en liten och giktbruten man.

Vi varvade kulturinslag med matintag, precis som vi brukar. Till lunch blev det grekiskt på en uteservering. Tyvärr kunde jag inte göra maten rättvisa, men fick med mig en "doggy bag" hem. Men jag tror inte att den maten är rätt för mig just nu, så jag ska nog avstå att äta resterna.

A pro på kvinnligt och manligt språk: S sa att hon skulle gå och tvätta händerna före maten och reste sig halvt upp från stolen. Maken vände sig till mig:- Har inte du en Savett i väskan? Jag som känner min kompis bättre och som dessutom är av det kvinnliga könet förstod att det var inte bara för att tvätta händerna som S skulle gå till damtoan. Lite kul!

Ha en skön helg!

PS: Det går att klicka på collaget, 2 gånger t o m.

2011-07-22

Fasa

Så fasansfullt, det som händer i Oslo och på Utöya! Man tror inte sina ögon.

Det kom alldeles extra nära för några minuter sedan då jag fick kontakt med en norsk vän på FB, som just skrev att hans dotter varit med på ungdomslägret men simmat över och satt sig själv i säkerhet. Han väntade på att få tala med henne i telefon.

Vilken fasa! Vilken skräck.

Han skriver nu: S simmade för livet medan kulorna slog ner i vattnet runt om henne.

2011-07-16

Lyckliga familjen

Judith O´Reilly, trebarnsmamma och inbiten Londonbo, gav vika för sin mans starka önskan att de skulle slå sig ner i norra England på landet, åtminstone för en kortare period. Hon kände sig som en utomjording, inte alls bekant med livet på landet. Hennes man var i karriären och spenderade mycket tid i London, så Judith lämnades ensam att möta utmaningarna med att sköta tre barn, hus, skraltig bil, obekanta levnadsvillkor etc. För att roa sig själv (och kanske överleva) började hon blogga och det ledde till en mycket underhållande och självutlämnande bok, Lyckliga familjen.

Judith har kvar sin blogg som jag länkar till i min blogglista här intill.

Tack, C, för detta vitaminpiller!

Syster Skrållan

Bättre än en värmedyna! Inbyggt sövande trivselljud (kurr, kurr, kurr). I natt hjälpte det inte.

Var vaken mellan 24.00 och 3.00. Kapitulerade och tog en smärtstillande och somnade äntligen.

2011-07-14

Bättre och bättre dag för dag

"Vänner är sylten på livets gröt" står det på det här härliga kortet som jag fått av kompisen C. Det är bara att instämma. Jag är så otroligt tacksam och rörd över era hälsningar på olika sätt nu när jag inte varit så pigg och kry.

Eftersom jag vet att ni bryr er, så kan jag berätta att jag röntgats med datormografi (det var inte besvärligt) och fått prata med kirurgläkaren som skrivit ut piller för inflammation i gallblåsan. Så efter att ha börjat medicineringen i tisdags så börjar livet sakta återvända. Känner mig bättre och bättre dag för dag...
Igår kväll kände jag att jag måste röra på mig lite och föreslog Maken att vi skulle göra en liten tur till Sockenstugan. Naturligtvis hängde våra kameror med.
Det var en stilla sommarkväll. Molnen speglade sig i det lugna vattnet. Vi hann prata lite med den nya föreståndarinnan för Caféet och dricka en kopp thé, innan det var dags för henne att stänga. Ikväll är det musikunderhållning där. Maken och hans pojkband Tivedspojkarna spelar.
Den första liljan har slagit ut, en skönhet i vitt och lila. Jag har köpt några olika sorter, så det ska bli spännande att se hur de ser ut.

2011-07-10

Bland kända och okända djur

Efter några dagar då jag mest legat och tittat ut genom fönstret på molnformationer, så kände jag mig så pass bra att jag kunde hänga med på lördagsutflykt till Eskilstuna-Parken. Det var något vi planerat tillsammans med "ungarna" sedan lång tid tillbaka. Vi var åtta vuxna och ett litet barn som förkläde.

Det var säkert nära trettio år sedan vi var där senast. Parken är trevlig och fin. Många spännande djur att bekanta sig med. Vad sägs om komodovaran, röd panda, afrikansk vildhund, lejon, molnråtta, fiskarkatt, fladdermingus .... Ja, det sista namnet är Lilla Hjärtats version av sin mammas favoritfågel flamingon. Pappa Joy bar Lilla Hjärtat på axlarna, liksom jättemyrsloken som bar sin avkomma (verkade vara tonåring) tvärs över ryggen (se bilden nedan).

Gulligast var alla djurungar. Den lilla miniflodhästbabyn var så näpen när den stack upp sitt lilla runda huvud ovanför vattenytan.

Med många hållplatser och många klunkar vatten, gick det skapligt för mig att ta mig runt i solvärmen.
Hemma väntade vårt eget lilla djur. Här sover hon sin skönhetsslummer.

Imorgon ska jag röntgas och på tisdag blir det ett snack med doktorn. Hoppas att det ska ge resultat.

2011-07-05

Hjärta och smärta

Hjärtat ovan låg och väntade på mig igår kväll när vi kom hem efter sjukhusbesöket. Det var från systerson och flickvän som tittat in när vi var borta. Visst är det vackert, hjärtat!

Måndag = besök på akuten. Det börjar bli en vana det där att besöka akuten på måndagar. Nej, skämt åsido: Efter stränga uppmaningar av Make och Syster så ringde jag Vårdcentralen för att få råd. Pillerna från förra akutbesöket var slut och smärtan var kvar. Syster på Vårdcentralen tyckte att jag skulle vända mig till Kirurgavdelningen på Sjukhuset för att slippa dra in ytterligare en doktor och förresten hade de inga tider. Så jag ringde till Sjukhuset och bad att få bli kopplad till Kirurgavdelningen. Javisst, svarade växeltelefonisten, och så fick jag lyssna till en röst förkunnade att de hade telefontid mellan kl 07.45 och 09.00. Klockan var 10.00. Snopet. Varför kopplade hon mig överhuvud taget?

Nu ilsknade Maken till och ringde Sjukhuset igen och lyckades på något sätt övertyga telefonisten att jag behövde prata med Någon på Kirurgen. Denna Någon lovade att försöka få en läkare att ringa mig och det gjorde han också efter några timmar. Åk till akuten, tyckte han. Och så kom det sig att jag hamnade där denna måndag också. Men fortfarande har vi inte kommit närmare orsaken till den ihållande smärtan.


Titta vilket fint kort som min kära svärdotter har tillverkat åt mig! Med hälsningar från henne, Lilla Hjärtat och Joy. Ska inte det få mig att friskna till, så vet jag inte!

2011-07-03

Prästkragar

Det här fotot har jag fått av min kära syster L. Den ene av de italienska bröderna, Angelo, poserade villigt i prästkragsbacken, när den andre brodern tjurade och vägrade ställa upp.
Igår hade jag tillfälle att studera prästkragarna på nära håll, då vi hälsade på i sommarparadiset. Syrran följde med hem för att vi idag, tidigt i ottan, skulle sätta oss i bilen och fara västerut.
Idag har vi studerat än mer prästkragar. Nåja, så många var det kanske inte på systersonens konfirmation. Här står han beredd att sjunga Änglamark medan kompisen ackompanjerade på fiol. Gissa om moster Maggan var stolt!

Det var en härlig, glad, vacker stund - ganska olika andra konfirmationer jag varit med om. Trots att kyrkan var sprängfylld, över 300 besökande, var stämningen innerlig och varm.

Jag är så glad att jag fick vara med idag.

Nu fasar jag lite för natten. Gårdagsnatten var hemsk. Värken höll mig vaken i tre timmar. Det känns bättre på dagen, i regel.

Jag önskar er och mig själv en riktigt god natt!

2011-07-01

I lust och i nöd

Den här veckan började inte alls bra. Mitt ryggonda, som även spred sig till sidan, speciellt höger sida, kulminerade på natten mot måndag. Jag kunde inte sova en blund. Försökte ligga ner, men efter tio minuter var jag uppe och vankade. Ingen värktablett tog bort smärtan. Vid halv tre ringde jag Sjukvårdsupplysningen och damen där tyckte att jag skulle uppsöka akuten. Jag ringde akuten för säkerhets skull och där sa sjuksköterskan att jag var välkommen dit.

Så vi satte oss i bilen och åkte norrut. Att soluppgången var den grannaste jag sett kunde jag inte riktigt uppskatta. På akuten tog de väl hand om mig. Prover togs och jag undersöktes och röntgades. Den andra sprutan gjorde verkan och jag kunde äntligen slappna av och sova en stund.
Läkarna, för de var två som bytte av varandra i skift, kunde inte bestämt säga vad det var, men det lutade åt gallan. Jag ska få kallelse till ny röntgen och till nytt läkarbesök, men ännu har jag inte hittat något brev från dem i brevlådan och det är fredag.

Värken och vaknätterna fortsätter, dock lite mildare nu sedan jag har fått effektiva "suppar" att ta till. Men jag märker när effekten av dem tar slut.
Trots detta har veckan bjudit på riktiga ljusglimtar. I onsdags överraskade de makedonska systrarna mig med en vacker orkidé och en fin fikastund. På kvällen spelade Maken med i "pojkbandet" Tivedspojkarna på Finnerödja Hembygdsgård och då satt man bänkad, tillsammans med kompisen C, och lyssnade.

Igår kväll, alldeles innan det fina sommarvädret tog slut, fick vi lyssna till Jan-Kenneth Rönning och hans vänner, när de musicerade nere vid Sockenstugan.

Anna-Karin Schäfer sjöng bl a Ovan regnbågen, så att skinnet knottrade sig på armarna. Så kristallklart, så vackert!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...