2012-03-21

Italiensk visit - Torsdagen

Torsdagen var en veritabel höjdardag, i dubbel bemärkelse.

Först la vi San Remo för våra fötter genom att klättra upp i gamla stan så högt vi kunde. Nedanför såg vi saluhallen där vi nyss varit och beundrat frodiga grönsaker och konstiga fiskar. En glad handelsman vinkade till sig mig och gav mig salamikorv att provsmaka. Den glade bagaren fick vi en skymt av kvällen innan.
Vi lämnade kusten och San Remo och gav oss in i en djup ravin till den lilla byn Dolceaqua, Efter en timmes lunch i solskenet på torget promenerade vi över den urgamla stenbron, som förevigats av själve Monet.

När vi gick in i det mörka valvet för att komma in i den gamla staden blev vi något överraskade. Små trånga gränder och prång, dit dagsljuset knappast nådde, ledde upp och ner, kors och tvärs. Det var som en labyrint. Vi tog oss upp till toppen och ljuset där en borg tronade.
Efter besöket i Dolceacqua, det söta vattnet ungefär, fortsatte vi ravinen fram. Mimosaträden blommade ymnigt på bergssidorna. Alptoppar avtecknade sig mot himlen. Vid Pigna låg ett pampigt hus. Terminalbad stod det på en skylt.

Den smala vägen ringlade sig uppåt. Vi såg två bergsbyar efter varandra och siktade på den högst belägna. Den heter Castel Vittorio, ser jag nu på kartan. Det var som att åka uppför en sockertopp och på mitten mötte vi en buss. När vi parkerat bilen och gått ur, slogs jag av stillheten. En koltrast sjöng. Rök från en brasa i dalen ringlade sig uppåt. Byn kröntes av en klockstapel. Det enda liv som märktes av var en rödbrun katt och ett gäng gamlingar på en bänk. När jag frågade om jag fick fotografera sken de upp och rättade till sina sjaletter och log sina tandlösa leenden. Leendena blev ännu bredare när U slogs sig ner ibland dem och konverserade med gester och en språkblandning som de verkade förstå.

Kvällen avslutades med ett återbesök på vårt absoluta favorithotell La Riserva, som ligger rakt upp i himlen från Ventemiglia räknat. En härlig trerätters middag med utsikt över Medelhavet - vad kan man mer önska sig?

3 kommentarer:

Musikanta sa...

Så vackra bilder! Det är inte så man tänker sig San Remo! Så skönt att ha semester så här års med allt som blommar...
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

jag läste lite slarvigt och ser att det var ju en liten by högt uppe i bergen som ni besökte. Roligt med sådana utflykter och man behöver inte åka så långt från de stora turistorterna för att hitta sådana.

Maggan sa...

Det är San Remo på det översta collaget. Det mittersta är Dolceacqua och det understa visar Castel Vittorio.

En riktigt spännande dag blev det. Jag kommer att minnas den länge.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...