2013-06-12

M som i Makedonien

Nu har vi landat efter en vecka i Makedonien. Ja, jag har nog inte själsligen landat än. Det tar tid att smälta alla intryck.

Midnattssol över Hjälmaren på väg hem
Maken hämtade oss fyra damer på flygplatsen. Flyget var försenat och det var inte förrän vid midnatt som vi nådde hemmets vrå.

Jag gör ett litet försök att fånga några intryck från resan:

Miljön


Landet Makedonien är ungefär lika stort som Dalarna till ytan. Vi reste från norr till söder och fick se vidsträckta vyer, höga berg och gröna, bördiga åkermarker. Huvudstaden Skopje har pampiga statyer och fontäner i centrum. Man bygger mycket. Överallt höll man på att bygga nya hus på höjden.

Strax utanför huvudstaden i de små byarna är livet rofyllt. Korna vallas på bygatan. Gässen kacklar och tupparna gal. Mitt i den lilla staden Radovis bland bilar och bussar kommer åsnor och hästar dragandes på kärror med folk som ska ut och jobba på åkrarna.

Rosor, vinrankor, träd trängs i trädgårdarna. Gamla och nya hus står skuldra mot skuldra. Här bor generationerna tillsammans, så husen byggs på och om för att rymma ytterligare en ny generation makedonier.

Människorna



Vi mötte bara öppna och glada människor. De var gästfria och bjöd oss att slå oss ned på balkongen, i trädgården eller i finsoffan för att prata en stund. Alla ville de bjuda på något, frukt, mat, nötter, sylt, något att dricka... Mina väninnor, de makedonska systrarna, har förstås en massa släktingar och vänner som vi träffade. Jag blev berörd av många livshistorior som jag fick höra. Bland annat fick vi träffa en liten åttamånaders tös vars pappa dött i en häftig skogsbrand strax innan hon föddes.

Men vi träffade även på rara människor i servicenäringen, tex Toma taxikillen som körde oss vart vi ville, unga Sara i guldbutiken som hjälpte V med örhängen, charmerande Jaqueline på Moder Theresas Center i Skopje, damerna på biblioteket i Radovis som hjälpte oss att ringa och att komma in på nätet...

Maten


Maten i Makedonien är så god. En måltid börjar alltid med ett stort fat sallad, där de olika sorterna ligger upplagda för sig. Till det får man fetaost och eller tsatsiki. Vi åt fisk, grillat kött, gulasch, fetaostpaj, men det allra godaste var nog Mitsas fyllda paprikor, tomater, auberginer.


Ja, det var bara några av alla de intryck jag fått under den fantastiska veckan. Den avslutades med buller och bång. Ett praktfullt åskväder drog in från bergen. Det var trettio grader varmt och vi satt i bersån hos grannfrun som ville bjuda på lunch innan vi skulle ge oss iväg. Det började droppa, så vi förflyttade oss in under ett tak, ett lusthus, med våra tallrikar. Snart brakade det loss ordentligt. Det blixtrade och dundrade och regn och hagel vräkte ner över trädgården. Stora drivor av hagel låg kvar på gräsmattan och gångarna när vi till slut vågade gå över till vårt hus. Det verkade som om vädergudarna var missnöjda över att vi lämnade Makedonien.

Här hemma är det betydligt svalare och det kan vara skönt en stund.

Ha det så bra!

5 kommentarer:

b_lenalindgren@gmail sa...

Vilken härlig resa med så många intryck och möten!
Kram från lillasyster L

Maggan sa...

Hej lillasyster!
Ja verkligen! Har nyss sett inslaget på den makedonska TV-kanalen och konstaterar att jag är väldigt lik Solveig när jag pratar.

Kram

epsilon sa...

Vilken härlig resa! Helt andra upplevelser än om man är vanlig turist.
Och att du varit på TV är ju häftigt.

Anonym sa...

Fin Beskrivning och fina bilder från Makedonien. Alla de stunder och ögonblick vi upplevde, gör oss till dem Vi är. Människor, samtal ,alla det fina minnena.Kram Lilli/ Liljana

Maggan sa...

epsilon: Det är inte ofta jag får vara med om något sådant här. Det blir ett minne för livet.

Lilli: Tack för din fina kommentar och för din stora gästfrihet i Mralino. kram

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...