2017-10-20

Brev från det förflutna

Tre blivande sekreterare på taket till skolan och med hela Lausanne för våra fötter. Jag i mitten och bästisen till höger ätandes på det äpple hon inte fick äta på sitt rum. 

Lausanne den 2 februari 1972

Kära ni!

Usch, vad det kändes vemodigt att lämna er på Arlanda! Men väl på planet började man rikta tankarna framåt istället för bakåt. Jag gick helt fri från resfeber och nervositet inför "familjen" och jobbet. Skönt! Har tagit allt som det har kommit.

Så började mitt brev till mamma, pappa och mina två systrar hemma i Västerås när jag gett mig ut i stora världen tillsammans med min klass i Folkuniversitetets sekreterarutbildning. Vi skulle på fyra  månaders praktik, först i Lausanne i Schweiz och sedan i Brighton i England. Jag "snubblade" över den här brevbunten när jag letade efter något i mina gömmor. Och sedan blev jag sittandes en stund och läste och mindes. Javisst ja, så var det ju.

Från Genève till Lausanne forslades vi per buss. Vi kom till ett ställe där en massa människor satt och väntade. Det var representanter från värdfamiljerna. Mme Bugnon, skolans "boss" i Lausanne, ropade upp en och en och flicka och värd förenades inför alla med sina vackraste leenden i beredskap. Vi blev aldrig uppropade (anm. bästisen och jag). Vår tant hade nämligen inte kommit. På grund av ett dåligt ben, sades det. På grund av lathet säger jag, efter att ha lärt känna henne. 

.... Tanten själv kippar omkring i tofflor, med en tofs i pannan och en stor slapp röd mun som glappar jämt och samt. Bästisen, stackar´n, har fått det finaste rummet, med kristallkrona och dubbelsäng, och det innebär att hon knappt får röra på sig. Hon får t.ex. inte ens skala en apelsin där eller äta ett äpple. Så därför bor hon inne hos mig för det mesta. 

Det var ju inte så särdeles snällt skrivet, men jag hade större fördragsamhet med henne så småningom.



Lausanne den 3 mars 1972

.....Jag och katten PomPom kommer väldigt bra överens nu, också. Det är annars ett skyggt litet kreatur, men nu ligger han ofta på min säng för att bli smekt. Och när jag sitter vid skrivbordet och stenograferar slår han med tassen på pennan, så det blir stört omöjligt att läsa. Pudeln Zeto har varit hos "frisören" idag och kom tillbaka alldeles oigenkännelig. Han såg ganska så maläten ut förut, men nu seglade han in som ett snövitt moln. Och Madame visade stolt upp honom, PomPom och Zeto är som hennes barn (hon har inga egna) och det kan vara rätt kul att höra hennes monologer med dem. Det var den djuriska avdelningen. Nu till "Helg och Fritid"....

Vill ni, så kan jag "läsa" fler valda delar från breven hem för er.

2017-10-18

Glimtar av höst


Den här idyllen lockade mig att fota idag när jag var ute på min "brevbärartur". Här bor ett rart äldre par, som tidigare hade ett duvslag och en tam svan som bodde på en vassrugge i dammen. Ibland när jag jobbade på ESAB gick lunchpromenaden till dammen och då kunde det hända att svanen kom majestätiskt simmande, som en grann fullriggare. Idag var det bara gräsänder som skar vattenytan.


Blad faller tyst som tårar .... I vår skogsdunge bakom huset har många löv släppt taget. De som håller sig kvar lyser klart citrongula när solstrålarna träffar dem.


Ljus fascinerar. Här är ljusbåten i Ramundeboda kyrka. Söndagens Andrum är över och de flesta ljusen i båten har brunnit ut, men några flämtar fortfarande. Temat för kvällen var Vila. Jag läste bland annat Anna Perssons dikt Vila:

Nu djupnar tiden,
Nu dröjer skuggan,
Det spelar i vinden och vattnet är klart.

Mognad i ljuset,
tung är myllan,
Känslan svindlar och själen får ro.

2017-10-15

Farmorslycka


Lycklig den som är farmor! Lycklig är jag som kunde ta LH med mig på shoppingrunda i fredags i den stora gallerian. Vi tjejer hade en mysig stund tillsammans med inte alltför mycket folk som trängdes i butikerna.

LH provade kläder i provhytten utan knot och vi fick med oss ett helt lass. Sedan tittade vi i farmors favoritaffär, bokhandeln, där vi bara bytte ut den felköpta kalenderinsatsen mot en som passar. Naturligtvis kollade vi runt i LHs favoritaffär också, leksaksaffären, för att planera för den stundande nioårsdagen. Men vi köpte inget. Nu.

På LHs förslag tog vi varsin kall och god smoothie när vi hade fikapaus. Vilken bra idé, både gott och nyttigt.


LH gillar huvtröjor. Det ser man på det här collaget. På den översta bilden är hon bara 4 månader och på den undre bilden är hon sex år och nu ska hon alltså fylla nio!

Jag fick en fantastisk presentation när jag hämtade henne vid fritidsgården. - Kom och träffa min farmor! Det här är min farmor! sa hon och slog ut med armen som den värsta konferencier. - Hur gammal är du, frågade en av kompisarna. Jag fick riktigt tänka efter innan jag kom på att jag är sextiosex år gammal. - Det är min farmor med, sa kompisen. Det verkar vara en vanlig ålder på farmödrar.


Det här är min farmor, Agnes, vid julbordet 1951 hemma på Skogsvägen. Jag är ett halvår och sitter i pappa Olles knä. Här var farmor sjuttio år. Hon skulle få leva i tre år till. Man kan se på hennes blick att hon tyckte om sitt barnbarn.

Idag rinner min näsa och jag hostar och nyser. Men jag är inte smittad av barnbarnsbaciller. Hoppas bara att jag inte delade med mig bacillusker till henne, min stora, vackra, trevliga barnbarnsflicka.

2017-10-13

Den som gör en resa har något att berätta


Kvällshimlen var eldröd och färgade de regnvåta plattorna framför Kunskapens Hus. Klart jag tog fram mobilen och förevigade stunden.

Det var andra kvällen i rad som jag styrde stegen mot hörsalen i vårt lilla samhälle. I onsdags kväll hade Föreläsningsföreningen besök av Mats Grimfoot som tog oss med till Kambodja. Tänk så praktiskt att kunna sitta där i bänken och ändå tycka sig knata runt i trettio graders värme bland urgamla tempelruiner eller fara fram på det bruna vattnet förbi flytande byar och marknader.

Foto: Mats Grimfoot
Synd att inte fler tog tillfället att följa med. Är föreläsningsföreningarnas tid månne förbi?


Igår var det författarinnan Anita Hammarstedt som bjudits in av ABF till Kunskapens Hus för att berätta om sitt författarskap. Hon började skriva när hon gick i pension efter ett yrkesliv som ekonom på Postgirot och har hunnit skriva fyra böcker. En av dem följde med hem. Hade ni trott något annat?

Igår var det även dags att skaffa mig min höstlook (eller höstlock). Satte mig i frisörstolen hos MP efter lunch och två timmar senare så jag ut så här:


Ha nu en trevlig fredag den 13:e! Själv ska jag ut och åka på motorvägen. Håll tummarna!

2017-10-09

Helgen som just gått

Överst till vänster: En skata sitter på taket på vårt hus och beundrar solnedgången. Överst till höger: Judi Dench och Ali Fazal i filmen Victoria och Abdul. Nederst till vänster: Mina körkompisar och jag efter lyckad sångstund. I mitten och till höger: Intryck av ljusfestivalen och väntan på bussen under gatlyktan.

Helgen har gått i ljusets tecken. I fredags kväll var vi ett gäng som besökte Grästorp, en kommun lika stor som vår. Vi ville se deras Ljusfestival och den var verkligen festlig och häftig. Jag tror att Lilla Hjärtat skulle ha gillat den upplevelsen. Det fanns spännande stigar att gå och mycket att upptäcka, både i skogen och i Nossan, ån som flyter genom parken.

Igår sjöng vår kör och barnkören i Finnerödja kyrka. Det blev en mycket ljus och härlig stund. Lilla Fanny, två och ett halvt år, dansade i gången med ett pappburk på huvudet och fick prästen Simon att fnissa. När vi körde hemåt höll solen på att dala. Den belyste de gula och röda höstskogarna med ett starkt brandgult ljus. Det var synnerligen effektfullt mot den hotfullt åskblå kvällshimlen i öster.

E-M och jag hann precis slinka in på bion som började klockan 19.00. Vi såg en mysig och trevlig film om vänskapen mellan drottning Victoria av England och Abdul Karim, en sann historia från 1887. Kulturkrockar kryddade berättelsen och fick oss att skratta. Film gör sig bäst på bio!

2017-10-06

I tidningen

Björn Palmqvists trevliga tidningsartikel om boken Hästminnen. Artikeln var införd i gårdagens Länsposten.

Här länkar jag till inlägget om tillfället när vi blev intervjuade.


Ge en sol till jordens barn...

Bilderna överst och nederst i mitten är från P4 Örebros hemsida. De två ytterbilderna kommer från min mobil.
Carina Galanou Ipsonius från P4 Örebro kom till Laxå torg igår. Det var dags för Kommunkampen när det gäller insamlingen för Världens Barn. Och det gick riktigt bra. På bara en timme skrapade vi ihop 20.909 kr mot förra årets 12.542 kr. Vilket lyft! På mittenbilden nedan är det jag som knövlar ner veckokassan från Kupans försäljning i bössan.

Idag fortsätter insamlingen. Hoppas att det blir mer prassel än skrammel i bössan. Världens Barn behöver oss.


Det blev en mysig avslutning på torsdagen. En kväll med poesi, te och sympati medan elden sprakade i den öppna spisen. Det måste vi göra om!


2017-10-04

På turné med Tivedspôjkera


Vi har varit på turné
och har kommit lätt på sne.
Är det ingen som kan säga var vi e?

Jo då, det kunde GPS-mannen, som ledde oss denna regniga måndagsmorgon till Salem. Tivedspôjkera med Anna-Greta hade fått en spelning där på ett medlemsmöte för PROare. Vi blev otroligt väl omhändertagna av värdparet, även vi "spelarhustrur". Det blev både lunch, kaffe och middag hemma i det ombonade uterummet med utsikt mot en vacker skogsbacke.

Spelningen gick jättebra, det tyckte den månghövdade publiken, och jag fick till och med sälja några exemplar av På utflykt med tanterna på Villagatan. Hemresan skedde i mörker i tät trafik och i värsta busvädret med hällregn, blåst och risk för vattenplaning. Tur att Maken är rutinerad. Jag hade inte vågat köra en meter.

Nu står en ros på vårt köksbord som ett minne av utfärden. På fatet framför skymtar druvor och tomater från våra egna odlingar. Det lär få bli marmelad av de gröna.

Ha nu en skön onsdag!


2017-10-01

I händelsernas centrum


Nu har vi gjort det, Gun och jag, stått på monterscenen och presenterat vår bok Hästminnen på bokmässan i Göteborg. Det var roligt och vi samlade allt en liten intresserad krets omkring oss. En kick, eller hästspark, fick man av upplevelsen.

Med endast en monter emellan fanns montern alla har pratat om det senaste året, Nya Tider, den som har gjort att bokmässan splittrats upp i flera alternativa mässor och som kanske var orsaken till marschen och uppståndelsen utanför Scandinavium. Från deras monter hördes ett högljutt agiterande, som väl var inte samtidigt med vår presentation.

Jag har varit väldigt spänd inför denna dagen, den 30 september 2017. Inte på grund av att jag skulle prata offentligt utan för att det verkade rustas till krig.

När jag tittade ut genom badrumsfönstret på morgonen och såg himlen färgas blodröd undrade jag ängsligt hur dagen skulle bli. När spårvagn nummer 5 släppte av mig och många andra vid Korsvägen såg vi massor med poliser, polisbilar och kravallstaket.

Men när man väl kom in på mässan var det som att omslutas av en hemtrevlig och inspirerande bubbla. Här pågick en massa samtal, möten. Jag upplevde det inte fullt så trångt som det varit förr om åren, då jag och min kompis Ch ilade omkring från bok till bok, från monter till monter.


Efter vårt framträdande gick jag runt, stannade här och där och lyssnade på intervjuer och presentationer. Jag träffade på Erik Titusson, vd för Piratbolagets barnboksdivision. Jag var sekreterare åt hans pappa en gång för länge sedan och det var roligt att höra hur pappa Birger hade det nu för tiden.

Eftersom jag ju redan har 1.895 böcker köpte jag istället julklappar och julkort, kalenderinlägg och dagbok, medlemskap i Ester Ringnér-Lundgren-klubben... Ester Ringnér-Lundgren (alias Merri Vik) skrev min och bästisens favoritböcker, de om Lotta och Giggi, Lockige Fridolf och allt vad de hette. Det var fest när det hade kommit ut en ny bok.


 Ibland trängde verkligheten in genom bubbelväggen. Dörrarna till terrassen på övervåningen stod öppna och ljuden av skarpa knallar och rop hördes in till lunchrestaurangen. De mässbesökare som intresserat följde händelseutvecklingen från terrassen beordrades in.

Jag väntade i det längsta med att ta mig till Centralstationen, ville att upploppet skulle ha lugnat ner sig. Och det hade det. Gun och hennes man erbjöd sig bussigt nog att följa med mig. Promenaden genom ett folktomt och soligt Göteborg kändes lite annorlunda. Vägarna var avspärrade och bil- och spårvagnsfria. Ovanför oss brummade helikoptrar. I tågkupén trängdes jag med en småskolelärare från Västerås, en teaterpedagog från Örebro med dotter, en Stockholmska som jobbade på Barncancerfonden tillsammans med en pizzaätande dotter och Alexandra Charles med make. Det blev ett familjärt samtal kors och tvärs i kupén. Det var nog bara jag som var lite hemlighetsfull och slank av i lilla lugna Laxå. Det skulle bara veta vilken celebritet som de suttit bredvid.

Till sist ett litet collage från fredagens sköna utflykt med min syster och hennes hund till vackra Styrsö. Skönt att passa på att andas litet havsluft när man ändå är på kusten!


Imorgon far jag åt andra hållet. Då bär det av till Stockholm!

Adjöken!

2017-09-28

Ganasch och orkide


Snart drar det ihop sig till Bok-och Biblioteksmässa i Göteborg. I år ska Gun och jag presentera vår bok Hästminnen - distansritter på sex kontinenter i det lilla förlaget Recitos monter. Det ska bli spännande. Igår blev vi intervjuade av Lokalreportern. Sedan blev vi fotade tillsammans med hästen Jerrycho, en vacker arab från Texas. Vi lutade huvudena tätt tillsammans, kind mot ganasch, och tittade in i kameran. Om en vecka kan vi se resultatet i Länsposten.


Nu har Hannas orkide utvecklat ännu fler blommor. De lyste så fint i kvällssolen.


Ljuset reflekterades i de små kristallminiatyrerna på fönsterbrädet.

Nästa gång vi hörs blir det rapport från mässan!

Tills dess, må så gott!


2017-09-25

Musik väcker minnen


Äntligen lite sol! Det har varit synnerligen sparsmakat med den varan nu några dagar. Bilden ovan tog jag just på väg hem från ett eftermiddagscafé på Casselgården. Vi i diakonigruppen ordnar en gång i månaden en trevlig stund för daglediga. Idag var det Olle Gustafsson och hans dotter Veronica som bjöd på sköna tongångar, man drömde sig bort till danserna i Folkets Park igen eller logdanserna på sommaren. När Olle spann loss i Whispering gungade det skönt och som avslutning drog han Twilight Time. Och då var jag tillbaka till 60-talet.

Jag var femton år och klädd i brun hängselkjol och orange jumper när jag gick på dans på "Rotan" första gången. Ja, alla sa Rotan, fast stället hette Rotundan och låg i Västerås Folkets Park. Trio med Bumba spelade upp. Det var nog Spel-Olles gånglåt. Jag spärrande upp ögonen när jag såg hur herrarna strömmade över golvet för att bjuda upp damerna som stod och väntade på andra sidan dansgolvet. Vilken syn! Jag blev riktigt full i skratt. Minsann blev jag inte själv uppbjuden och fick till och med en date till dagen därpå. Men det blev ingenting med det. Pappa skjutsade ner mig till bion där jag och danskavaljeren stämt möte och så fick jag gå och säga att det inte kunde bli någon träff.  Pappa väntade i bilen och så åkte vi hem igen. Och så var det med det!
Sextiotalsmode, lägg märke till de vita plaststövletterna!
Sedan blev mer pop än annan musik. Tages spelade Sleep little girl på Stadsparken och jag var där. Huvva! Vi lyssnade på Boxtop som spelade The Letter i högtalarna på fiket, Dee Jays kom till Hammarbygården, där även favoritbandet i Västerås spelade, The Bates.

Musik väcker minnen! Men nu måste jag tillbaka till verkligheten.

Adjöss!



2017-09-19

Epicentrum


Kön var lång till Amnehärads kyrka denna söndag eftermiddag. Alla biljetter till Läkarmissionens konsert med Sonja Aldén, stor kör och orkester var slutsålda, så de som köade hade varit förutseende och beställt platser via internet.

Det var mäktigt att ingå i den väldiga kören, som en liten, liten kugge. Min enda oro var att ramla baklänges från gradängen jag stod på och trängdes med andra sopraner. Men jag höll mig kvar. Sopranen bredvid mig trillade dock av pinn med ett brak, men klarade sig utan skador. För två veckor sedan, när vi hade generalrepetion i Amnehärad utanför Gullspång, kom det ett jordskalv med epicentrum just där. Vi tog väl i lite för mycket.


Maken och kompisen TS fanns i publiken och kunde konstatera att det lät bra om Ge en sol till jordens barn, Oh happy days, Hemlängtan, You raise me up, Änglaljus m fl härliga sånger. Bandet spelade Sunny, så underbart härligt att jag bara njööööt.

Sonja är en härlig och ljuv person med en underbar röst, inga divalater, bara naturlig och vänlig. Det var en ära att få sjunga tillsammans med henne, det tycker mina körkompisar och jag. Mats Backlund heter körledaren och dirigenten, en man med humor och karisma. Han hade energi nog för att hålla ihop oss, alla 150, och peppa oss att sjunga ut med full hals.Med risk för jordskalv.

Förra hösten sjöng vi med Shirley Clamp och detta året med Sonja Aldén. Vem blir det nästa år?



2017-09-17

Åter i Nora


Laxå Hembygdsförening bjöd in till en dagsutflykt till den fina lilla staden Nora. Solen lyste över oss hela dagen och förstärkte färgerna i täpporna där det fortfarande blommade för fullt. Vi hade utmärkta ciceroner: Noras hembygdsförenings ordförande Eva guidade i Göthlinska gården, ett borgarhem som fått stå orubbat sedan 1886 då Agathon Göthlin flyttade in med sin familj. På Nora Brygghus berättade Kurt-Ola om konsten att brygga öl. Han frågade skälmskt om vi var en hembrygdsförening.


Efter en lång lunchpaus med god och fräsch mat på Bryggerikrogen blev det promenad. Den före detta stadsarkitekten Anders visade stolt upp "sin" stad. Vi fick följa med in i hemliga trädgårdar, längs små gränder ner mot den spegelblanka Norasjön, vi fick se den charmiga mixen av hus från tre olika århundranden.

Jag köpte några vackra ljusmanchetter av en mässingssmed som minne av den trevliga dagen.



Nu har jag dammat varenda bok i hela huset. Där fanns böcker som väckte läsminnen, böcker som jag inte visste att vi hade, olästa, vällästa, mammas gamla flickböcker, tjocka gamla släktbiblar, receptböcker, resehandböcker, Bra Böckers gröna uppslagsverk, romaner, deckare, biografier... Jag räknade till 1894 stycken och med posten samma dag kom den 1895:e. Och då har jag inte räknat alla STFs årsböcker som min farfar och min far samlat sedan 1900.

Bokhyllorna gömde inte bara böcker. Fram kom en påse hundgodis, ett gammalt brev, ett favoritrecept på kokoskakor, en inträdesbiljett till Norrvikens Trädgårdar från 2008....

Idag ska jag rösta i kyrkovalet och sedan deltaga i en körkonsert i Gullspång med Sonja Aldén.

Ha en skön söndag!

2017-09-14

En alldeles vanlig septemberonsdag


God morgon!

Ny dag, nya beröm, som en exkollega sa så förväntansfullt mest varje morgon.

Igår fick vi volontärer på Röda Korsets Kupan beröm för att vi ställer upp och jobbar för en god sak.  - Utan er hade vi inte haft Kupan, sa Kicki som är den som "har hand um ´et". Det kändes bra att höra. Vi hade samlats till lunch på ett trevligt ställe och Kicki passade på att informera om det som är aktuellt för oss. Vi fick höra att tre nya frivilligarbetare rekryterats till vårt team, jättebra!

Brutus Östling och hans fantastiska fågelbilder
På kvällen var det dags för höstens första föreläsning i Föreläsningsföreningens regi. Det var den karismatiske Brutus Östling som höll en fantastisk presentation av fåglar över hela vår jord. Vilken parad av stiliga brushanar, ruggugglor, blyga gamar, kraftfulla kondorer, skimrande blåkråkor...
Du skulle ha vart med! Tyvärr var det inte så många som kom till Kunskapens Hus, den här mörka septemberkvällen.

Ha en fin dag!

2017-09-11

Svamptramp


Vi gjorde en avstickare igår och hamnade på den gamla turistvägen längs Undens strand. Här brukar det finnas Karl Johan, kom Maken ihåg. Och visst plockade han en och annan svamp som blev till en god stuvning på kvällsmackorna.

Jag fångade färger och intryck med min kamera istället. Björkarna har fått gula "bananklasar" i lövverket och ett och annat träd börjar skifta färg. En luden humla sög i sig de sista dropparna från en ännu blommande ljungkvist och en groda skyndade sig ur bild. Det fanns fullt med praktfulla svampar i starka färger, vackra att se på men kanske inte så lämpliga att äta. Rönnbär och nypon glödde röda i eftermiddagssolen.


Skönt att gå där och bara njuta av allt vackert som naturen ger. På kvällen höll Åsa, Per och jag ett Andrum som just handlade om Att ge och att få. Det blev en fin avslutning på helgen.

2017-09-10

Tjejer


God morgon!

Här sitter jag i min röda morgonrock och det är alldeles tyst i huset. Annat var det i förrgår och i går morse, då jag hade sällskap av Lilla Lila vid frukostbordet och vid tidningsläsningen. Hon vill inte sitta i babystolen längre, känner sig kanske för stor för det, utan klättrar upp på den otympliga furustolen när det ska ätas frukost. Tekakan angriper hon diagonalt, gissar att hon slickar i sig margarinet först.

Under dagen blev det lekparkshäng. Hon provade de färggranna verktygen i sandlådan, åkte rutschkana och gungade. Det gick fort. Jag fick skynda mig mellan stationerna för att hinna ikapp. Det var lite som cirkelträning. - Aj, aj, inte springa med pinne! Den röda svampen ska vi inte röra! Inte äta grus!


Lite lugnare var det på fredagslunchen då jag umgicks med tre trevliga kvinnor med mycket livsvisdom att dela med sig av.

Härliga möten med stora som små, det har jag fått under dagarna som just passerat. Visst är man lyckligt lottad.

2017-09-08

Blommor, böcker och barnbarn

Orkideen jag fick av Hanna har börjat blomma igen!

Det är fredag morgon och tyst i huset. Svärdottern har kilat iväg till sitt jobb och Lilla Lila och hennes pappa har somnat om i gästrummet. Maken läser NA och dricker sitt morgonkaffe och jag ska snart ställa mig i duschen.

Igår kalasade vi på Skagerntoast som Maken fixat. Lilla Lila fick egen liten toast på sin tallrik. Och efteråt bjöd vi på kronärtskockor med skirat smör och salt. Det var premiär för svärdottern och hon gillade det lika mycket som vi gör.

På mitt nattduksbord ligger nu låneboken ABC bland fjällen om och av Sigrid Rutfjäll, en bok som min bloggbekant Em på den Trassliga Bastmattan har rekommenderat. Den verkar högst lovande. Tack för tipset, Em!


Ha en trevlig fredag, ni därute!

2017-09-02

Tanter kan, och farbröder också!


Idag förvandlades jag till Viola ännu en gång: Upptill elegant med snofsig hatt och pärlhalsband men nertill i blommiga Foppadojor. Min stackars stortå gick inte in i några andra skodon. Men vad då! Huvudsaken att man är hel och ren, det sa alltid mamma.

Vi hade en trevlig dag ändå, Rosa och jag, där i Rotundan i Garphyttans Folkets Park där PRO firade 75 årsjubileum. Man ville visa upp och inspirera till olika hobbysysselsättningar som vi gamlingar kan ägna oss åt. Det kan vara måleri, korgflätning, träsnideri, körsång, line dance...Damerna som stod som grannar till oss hade sytt de vackraste kassar och väskor. Vi visade upp våra böcker och färgglada vykort och tavlor.

Tuffa brudar i cowboyhattar, ledda av Gullvi och Gerd, dansade en snygg och snärtig line dance. Ser själv fram emot att börja höstterminen snart. Måtte stortåeländet ge sig.

Rätt var det var dök det upp ett bekant ansikte i vimlet. Mossfolk med familj besökte parken, mest för att lyssna på det häftiga bandet som spelade grekisk musik så fantastiskt bra. Kul att byta några ord, alldeles på riktigt.

Det var så vackert på hemvägen. Den som älskar bulliga moln hade lätt fått sitt lystmäte tillgodosett ikväll. Vi var tvungna att tvärbromsa och vända för att fånga Toftens blanka vatten och cumulusmolnet som speglade sig i sjön.


September kan vara så vacker.

Imorgon är det repetitioner inför Läkarmissionens konsert med Sonja Aldén. Spännande.

Jag säger som Nicke Lilltroll: Mossa, mossa, alla människobarn!

2017-09-01

Varning för stark bild!


Aj, aj, aj! Min högra stortå är svullen och röd och värker. Jag kan knappt ha sandaler på mig. Jag har fått "portvinstå", fast jag i själva verket för ovanlighetens skull tog en liten whiskeypinne kvällen innan den blossade upp. Synden straffade sig direkt! Åkomman kallas även podager eller gikt och jag förknippar den främst med äldre herrar med röda näsor.

Igår morse fick jag ett SMS från en kompis: Grattis till boken! Jag hade nyss läst tidningen men missat den glada nyheten att jag var en av vinnarna i Nerikes Allehanda till Anna Janssons bok. Och på eftermiddagen låg den redan i brevlådan.


Här är det väl också risk för ömma tår?

2017-08-30

Äntligen här - boken om Gun


Nu har den kommit, boken om Gun Carlson och hennes bedrifter på hästryggen. Jag har varit spökskrivare till den och gissa om jag är stolt nu när den är klar. Den har 188 sidor och massor med bilder från Guns alla resor runt om i världen. Så här står det på baksidan:

Hästar har varit det allt överskuggande intresset för Gun Carlson, ända sedan barndomens ponny Putte som var en trogen kompis under skolloven i Tiveden. Men det var med den australiensiske vildhästen Prince Aussie som passionen för ridgrenen distansridning väcktes. Prince Aussi deltog med sin ägare Tom Thomsen i grenen under ett samlat VM i ridsport i Stockholm 1990. Hästen blev kvar hos Gun av olika anledningar och med honom inleddes karriären som framgångsrik distansryttare.

Sporten har fört Gun över hela världen. Hon har tävlat på sex kontinenter och upplevt de mest skilda naturscenerier. Hon har ridit längs Brahmaputras stränder och sett teplantagen breda ut sig. Hon har ridit på steniga stigar, över forsande vatten och vid kanten av väldiga raviner i Klippiga Bergen. Ritten har gått över den röda ökensanden i Dubai och Qatar, på slätterna i Patagonien, in i små franska byar och på Nya Zeelands gröna kullar.

Många är de människor som Gun har mött under sina år som distansryttare. Hon har varit gäst hos en maharadja i Indien och hos en shejkfamilj i Dubai. Hon har bott hos gauchos i Patagonien och hos fruktodlare i Sydafrika. Många av de hon mött är ryttarkollegor som delar samma passion som hon själv. En del av mötena har lett till livslånga vänskapsrelationer. 

Men allt detta toppas av mötet och samarbetet med alla fantastiska hästar som Gun har haft lyckan att rida. Några av dem har varit familjens egna hästar och flera av dem har kommit från "down under", från Australien och Nya Zeeland. Hästarna har blivit Guns vänner, alla med sina högst personliga egenskaper.

Låt dig inspireras av Gun, som gjort verklighet av sina drömmar och tagit chansen när den har dykt upp att komma ut i världen. Det har varit tufft och strapatsrikt många gånger, men tack vare Guns mod och målmedvetenhet har hon fått vara med om fantastiska äventyr som hon här delar med sig av.
Laxå juni 2017
Margareta Swenson


Gun och jag ska berätta om boken på Bokmässan nu i september i förlaget Recitos monter. Jätteroligt och spännande. Boken säljs av förlaget på www.litenupplaga.se och på Adlibris. Jag och Gun har också ett antal exemplar. Du ser hur du beställer på min bloggs högra kant längst upp.


2017-08-29

Kända och mindre kända

På baksidan av detta foto står det: Ombord på Kungsholm augusti 1936. Det föreställer en megakändis, hans lillebror, mamma och "nanny" på väg från Stockholm till Amerika, där familjen kommer att bosätta sig i Chicago. Kändisen heter Claes Oldenburg och blev med tiden en konstnär i nivå med Andy Warhol. Nannyn hette Brita Odencrantz och blev så småningom uppskattad lärare, bokrecensent på Rabén & Sjögren och min bonusmormor. Jag hittade bilden bland Britas efterlämnade fotografier, som jag har fått ärva.


De här bilderna är tagna i helgen som gick, utom kräftan förstås. Då var det "family reunion" med kräftkalas och liten sight seeing. Vi hälsade på i Arkivet, där syster S fick se hur jag tagit hand om farmors klänning.


Här är syster S i unga år iförd farmors fina klänning hemma i barndomshemmet. Nu hänger den för allmän beskådan på museum.

Sedan blev det våfflor och sjöutsikt vid Bodarnesjön och så småningom åkte Göteborgarna tillbaka till sitt. Så var den helgen till ända.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...