2017-12-13

I Lucia-tider


Glad Lucia!

Utanför fönstret, i den blå gryningen, faller snön sakta i stora mjuka tussar. Lucia-sångerna har klingat ut, vi fick nöja oss med TV-utsändningen i år, och kaffet är urdrucket.

Härom kvällen satt jag till bords med mina härliga vänner. Vi var många kring bordet men vi saknade ändå några stycken. En av döttrarna fyllde år, den fina Sasina. Det bjöds på tacosbuffé och hembakad tårta. Mmmm!

Det var även fin stämning på Kupan igår. Alla tomtar och julsaker var nedsatta till halva priset. Oj, vad man kan fynda. Själv hittade jag en röd, glittrig tyllkjol till Lilla Hjärtat.

De som bor på Tivedsgården fick besök av oss i Bodarnekören på kvällen. Många sjöng med i de kända sångerna; Nu tändas tusen juleljus, Jul, jul, strålande jul ... Anna-Greta i kören sjöng O Helga Natt, så fönsterrutorna skallrade.

Nej, om jag skulle ta itu med julbaket nu. Utan julbrödet blir det ju ingen riktig jul, enligt mina söner.

Ha det!


2017-12-11

Natten går tunga fjät...

Det närmar sig. På onsdag är det Lucia och många kan förvänta sig ljudet av tassande fötter på morgonkvisten. En och annan tomte kanske trippar fram på tårna också.

Här i Laxå är det redan full fart på firandet. Laxå Lucia 2017 kröntes redan i lördags kväll på scenen av vår kyrkoherde Janne.


Det var under den trevliga julmarknaden som under två dagar har glatt oss ortsbor. På lördag stod Rosa och Viola på plats och saluförde boken om de tre tanterna på Villagatan. Man ska leklynnet kvar även som pensionär, eller hur?

Här hade inte marknaden öppnat ännu. Därför ser det fortfarande lite tomt ut bakom oss.
Bilden är målad av Britt-Marie Dahlberg.
I den första boken om tanterna finns ett uppslag som handlar om en Lucia-kröning som skedde i vår vackra träkyrka. På första parkett sitter Gullan, Viola och Rosa och bakom dem syns bland annat Glasmästaren och hans fru.

Själv har jag varit Lucia två gånger. Inte för att jag röstades fram för att jag var så tjusig utan helt enkelt för att jag var längst. Lucia-tåget fick en bra form med något högt i mitten. Första gången var i lekskolan, eller barnträ som vi sa.


Andra gången var väl i femte klass. Jag var fortfarande längre än de flesta vid den tidpunkten. Och jag som önskade hett att jag var liten, söt och populär som Agneta.

Det har redan tassat fram tomtar ur vrårna. På en julfest hade ett gäng nissar både lagat all julmat och övat på Tipp, tapp... Överväldigande!


Nu är det bara två julbord kvar innan vårt eget!


Julefrid önskar jag dig som tittar in här!

2017-12-06

Spaning: Sådant man gjorde, men inte gör


Idag har vi fått köksfläkt och imkanaler rengjorda. Förr i tiden var det sotarna som kom hem och rensade rören, men denna gång var det en kille med utpräglad norrländsk dialekt som ringde och bokade in sin ventilationstekniker för jobbet. Men innan han kom, klockan 8 i morse, var vi tvungna att bana väg till ventilerna i klädkammaren och grovköket.

Jag har funderat över att det är många sysslor som man inte längre gör, men som man gjorde i min barndom:

- Mattorna togs ut och piskades med piskkäpp över piskställningen.
- Sängkläderna vädrades och skakades genom fönstret varje morgon.
- Strumporna stoppades med stoppgarn när det hade blivit hål på dem.
- Mamma la locktången av gjutjärn på spisplattan och lockade (svedde) sedan håret på mig som på den tiden var spikrakt. Minns än idag lukten av bränt hår.
- Som tonåring rullade jag upp håret på hårda papiljotter och "sov" sedan med dem i. Inte skönt!
- Man använde näsdukar av tyg, som tvättades och ströks och las tillbaka i byrån. Vissa har fortsatt med detta, sparar kanske några träd i skogen.

En annan spaning jag haft är mitt förvirrade irrande i huset de dagar jag inte är på uppdrag annorstädes. Jag går upp till övervåningen för att hämta en väska och ser då att pelargonen i fönstret behöver vatten, Jag går ner till grovköket och hämtar vattenkannan. När jag ändå är i grovköket, stoppar jag tvättmaskinen full med lakanstvätt och sätter igång maskinen. Då ringer telefonen och jag går ut i hallen och svarar. När jag lagt på luren ser jag att byrån behöver dammas, så jag tar fram en dammtrasa och dammar av ytan och fortsätter att damma inne i biblioteket. Där på chiffonjén ligger en faktura som jag måste betala, så jag går upp till datorn och knappar in på internetbanken. När jag ändå är inne på internet, kan jag likaväl lägga ett pussel (jag är pusseloman!). Ja, så fortsätter det. I slutet av dagen hittar jag vattenkannan och kommer på att pelargonen behöver vatten. Tvätten är sedan länge sedan klar och måste hängas till tork. Dammtrasan ligger kvar på chiffonjén och behöver skakas och läggas in i städskåpet. Men vad var det jag skulle hämta på övervåningen?

Någon som känner igen sig? Jasså, inte det!

2017-12-04

Måne och sol

Fröja dig! Det är Advent! Så sjöng vi igår, vi kvinnor i Bodarnekören. Och kyrkoherde Janne filmade oss med sin mobilkamera medan vi övade inför adventsmässan. Jag står längst till vänster och får nästan notpärmen bortviftad av kantor Per.


Solen lyste in, som en stark strålkastare, genom kyrkfönstret rakt på orgelläktaren där vi satt.


Efter stunden i kyrkan åkte jag hem och svidade om och åt en yoghurt. Hängde på mig tomteörhängena och tog på mig den röda baskern. Och sedan iväg till Röfors, där Gun och jag delade på ett bord på julmarknaden i det gamla missionshuset. Där lyste solen också in, starkt och härligt:


Det blev glögg och tomtar och trevliga samtal med bordsgrannar och besökare. Nästa gång vi ses på julmarknad är nästa lördag i ett jättetält på stadens torg. Vi får hoppas att den aviserade vinterstormen inte ställer till det för oss!!

På hemväg upptäckte jag Jättemånen. Den visade sig i en kraftledningsgata, alldeles apelsingul och präktig. Den måste jag fota! Så jag tog en sväng extra. Men på min bild syns månen bara som ett litet nålstick. Därför får jag illustrera Jättemånen med en bild som jag precis la som pussel.


Dagen avslutades med Makens goda fläskfilégryta och det första ljuset tänt i adventsstaken.

Sköt om er!

2017-12-03

Högt uppe på Berget

God morgon!
Det är den första advent idag, då vi ska tända det första ljuset i adventsstaken. Men det ska också sjungas i kör i vår vackra gamla träkyrka och ävenledes stås på en liten julmarknad i Röfors med julklappsböckerna som syns här på bloggens högersida.


Igår bevistade vi helt kort en julmarknad på Berget i Degerfors. Därifrån har jag mest minnen från sommarkvällar, då jag och Min Lilla Tant lyssnade på bland andra Victoria Tolstoj som sjöng jazziga låtar från den lilla vita paviljongen. Nu strömmade det julmusik ur högtalarna och rykte från eldkasarna.

Jag köpte hyacinter och amaryllis av herren vid den blå lastbilen som syns på översta bilden till vänster och sedan drack vi kaffe och åt varsin mördegskaka i det söta lilla caféet. På väggen vid vårt bord hängde mässingsinstrument och bilder av Nisses pappa Landgren, som betytt så mycket för musiklivet i Degerfors.

Innan vi vände kosan hemåt igen, stannade vi en liten stund vid Möckelns strand. Man kunde ana en blek sol bakom de grå molnen. Idag ska den visa sig mer, det sa väderlekspresentatören igår kväll. Och det får vi hoppas på.

2017-12-01

Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad


I morse lämnade vi in min bil till verkstaden och på hemväg tog vi svängen genom vår lilla stad. Det ryckte i mitt avtryckarfinger när jag såg så fint man rustat på torget. Bilden på stationshuset är tagen i januari 2015, då marken var täckt av ett fint lager snö. På den mittersta bilden ser man i änden av Tavernagatan hur en lyftkran sätter byggelement på plats på utbyggnaden av Ramundergården.


I år har vi nog varit extra tidiga med att hänga upp adventsstjärnor och ställa fram adventsstakar. Maken har hängt upp ljusgirlanger lite var stans i trädgården redan flera dagar innan första advent. Men oj vad man behöver ljuset nu.

Jag har varit med och stöpt ljus i källaren på Casselgården också, ljus som vi ska sälja på julmarknaden till förmån för utsatta barn i världen.


Man har inte roligare än man gör sig. Igår åkte jag och tog en influensaspruta på Vårdcentralen. Väntrummet var fullt med trevliga människor att prata med. Vi gick in på löpande band och fick sedan ta igen oss i tio minuter medan sprutan verkade.


I onsdags kväll gick jag och en bekant på ortens biograf och såg Mordet på Orientexpressen. Det mäktiga ångloket tuffade genom storslagna landskap medan den klurige Hercule Poirot löste ett nyss utfört mord. Härligt att sitta i biosalongen och låta sig flygas högt över Istanbuls myllrande stadsliv och ut över dalar och höga berg. Vacker scenografi och tidstypiska kläder och attiraljer är en njutning att titta på. Annars var väl skeendet lite "stolpigt".

Avslutar med en rolig felsägning av en för mig närstående person som sa: Den där hade inte alla hästarna i lådan, när han menade att personen inte var den vassaste kniven hemma. Det fanns kanske för många tomtar på loftet? A pro på den snart stundande julen.


2017-11-27

Höst- och hästfest

Medan den mjuka pepparkakan svalnar i sin form och sprider ljuvlig doft i hela huset, sitter jag här framför datorn igen och tänker tillbaka på helgen som gått.


På fredagskvällen samlade vi storfamiljen kring oss för att fira att far fyllt år och för att det är härligt att träffas allesammans. På buffébordet hade jag bullat upp med pajer, prinsesskorvar, revbensspjäll, sallad, melon, mango, ost och druvor. Den makedonska duken låg på bordet och glashytteglasen stod klara att fyllas med vin. Jag mår aldrig så bra som när jag har alla mina kära omkring mig.


På lördagsförmiddagen var det dags för Lilla Hjärtat, eller Belle som hennes lilla kusin kallar henne, att skynda vidare till nästa fest. Hon var bjuden på kalas med hästtema.

Det blev hästfest för Lilla Lila också! Vi passade nämligen på att besöka Ågrena, där det var knatteridning. Lilla Lila är visserligen bara ett och ett halvt år men inte för liten för att vara en duktig hästskötare. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli... Shetlandsponnyn var så go och fin och stallflickan så otroligt rar. Det där får vi göra om, eller hur Lilla Lila?

Barnbarnet börjar få ett stort ordförråd vid det här laget, något vi motspelare hade nytta av när hon satt i pappas knä medan vi spelade kortspelet Spite & Malice. - Gubbe! utbrast hon och pekade på ett av korten i hans näve. - Hjärtan! och Blomma !(klöver). Där fick vi, på andra sidan bordet, lite information förutom den vi fick genom att kika på vitrinskåpets spegling. Men så vann vi också!

I farmors lådor finns det mycket spännande. Ett par svetsglasögon måste provas! - Mööörkt! Natti natti! 

Innan det blev natti, natti för min del deltog jag tillsammans med Laxå-kören på en härlig sångafton i Taizé-ton. Det blev en fin avslutning på helgen.

Önskar er en bra vecka!
Maggan



2017-11-23

Fem år sedan jag stämplade ut


Idag skulle färden har gått till Sätra Brunn där vi skulle ha firat min kära svägerska som fyllt jämna år. Men tyvärr blev hon sjuk, så resan blev inställd. Firandet får anstå tills hon blir pigg och kry igen.

A pro på resor, igår berättade Peter Eriksson för en tyvärr ganska liten skara om sin 27 dagar långa vandring från Saint-Jean-Pied-de-Port till Santiago de Compostela. Det obehagliga vädret var kanske orsaken till att så få vågade sig ut till denna den sista föreläsning som föreningen höll i år.

Genom pilgrimsporten i Saint-Jean-Pied-de-Port gick även vi i november för fyra år sedan.
I dagarna för fem år sedan gick jag i förtidspension efter 33 år på företaget. Jag har roat mig med att tänka efter vad jag har gjort under dessa fem år som pensionär.


Jag invigde mitt nya liv med att lägga Paris för mina fötter. Min vän PO66 och jag strålade samman i staden i mitt hjärta och firade med champagne och rostade kastanjer.

Statistik från 1 december 2012 - tills idag:

Antal utlandsresor: 12
Antal resor i Sverige: 14
Antal lästa böcker: 145


Antal skrivna böcker: 3
Antal hållna Andrum: 35
Antal sedda musikaler: 4
Antal sedda biofilmer: 11

Antal fådda barnbarn: 1

Ja, jag ska inte trötta dig med statistik mer, men visst har det bjudits på en hel del trevligheter sedan den där dagen jag stämplade ut för sista gången.

Imorgon får jag träffa mina båda barnbarnsflickor igen. Ser så fram emot det!

Kram!

2017-11-18

Kalas


Somliga har varit på kalas idag! Almas och Elsas mormor fyllde år och hela stugan var fylld av släkt och vänner. Flickornas storebror Hugo berättade över sin tårtbit att grannen hade sett en varg utanför huset en natt och grannfrun Lotta intygade att hon hört vargar yla en tidig morgon när hon skulle släppa ut katten.

Lagom när vi rullade ut från gården möttes vi av ett sprakande skådespel av färger och ljus. Solen var på väg ner bakom skogsranden på andra sidan sjön. Och mitt på vattnet låg en eka med två personer i.


Ja det är väl bäst att passa på innan isen lägger sig. Det var närapå nollgradigt i luften i eftermiddag.


Det är långt kvar innan badgästerna brer ut sina handdukar igen på den här stranden.

Varma hälsningar i novembermörkret!




2017-11-16

Vi behöver ljus


Novemberdagarna ilar förbi. I tisdags kom den första snön, men den låg inte kvar, förstås. Som tur är har vi soliga dagar också. Idag är det en sådan dag. Vi behöver ljus!

I söndags tog jag en liten egen tur och åkte till Porla-mossen som blivit två blanka sjöar, där en tunn isskorpa höll på att lägga sig. Det var alldeles tyst, så när som på ett plask från vaken och på en talgoxes pipande i den gamla björken.

Kan du upptäcka talgoxen? Nej, inte jag heller!
Maken, som fyllde år igår, blev besjungen av Laxå-kören när han tog bilden överst i collaget. En så mäktig hyllningssång har han aldrig tidigare fått. Kören var på plats i Ramundeboda Kyrka för att delta med vackra sånger i en Taizé-mässa.

Själv musicerade Maken med Tivedspôjkera på Fars Dag i Kumla, se affisch ovan. Musik för mogna öron, jo jo! Mina öron är också mogna, men jag behövde vara på plats i Laxå eftersom årets sista Andrum skulle hållas på kvällen. Denna gång var temat Föräldrakärlek, à pro på Fars Dag.

Bilden på buffébordet och Pe´s rara skolfröken är tagen i måndags kväll, då det var medelhavskalas för ett gäng flitiga damer. Tidigare på dagen hade vi förberett årets ljusstöpning som ska ske nästa måndag. Jag sa ju att vi behöver ljus!

Önskar er en ljus och fin novemberdag! Själv ska jag om en stund åka och besiktiga lilla Pärlan. Jag  hoppas att hon passerar utan anmärkning.

Allt gott!

2017-11-12

Fadershjärtan


Grattis finaste pappor!

Idag är det er dag. Jag beundrar era goda hjärtan och hur ni har tagit hand om och beskyddat era små! Jag är stolt över er!

M som i Maggan, Maka och Mamma






2017-11-11

Fullt hus


Tillströmningen av intresserade åhörare var stor när Hembygdsföreningen ordnade hembygdskväll i onsdags. Kicki och Johnny Danielsson var dragplåstret. De berättade om sitt hus, den fantastiska Tyrolervillan vid Laxå Herrgård, och om det enorma arbete de har lagt ner för att renovera det. Bilden i mitten tog jag i oktober 2014, så en hel del är gjort på huset sedan dess.

Johnny berättade också om husets historia och hur det såg ut när det låg en läkarmottagning på övervåningen. Göte, vår nestor i föreningen, kunde tala om hur det var att gå uppför trappan, vänta i väntrummet, få en jättespruta av distriktssköterskan och sedan gå ut bakvägen, så att de som satt i väntrummet inte blev oroade.

Idag har Maken och jag varit en sväng till Karlskoga för att hämta hit en utställning som är på turné. Vi passade på att titta in på Karlskoga Konsthall när vi ändå var i närheten. Det visade sig att det var vernissage för en konstutställning med fina verk av Patrick Nilsson och Patrik Andiné.


Maken träffade på en f.d. arbetskamrat där och de hade mycket att prata om. Roligt!

Imorgon fortsätter vi att vara kulturella: Maken spelar med Tivedspôjkera i Kumla Folkets Hus och jag håller Andrum med Åsa och Jan-Kenneth i Ramundeboda Kyrka.

Det var snöblandat regn idag, riktigt otäckt väder. Då är det skönt att kura inomhus.

Ha det!

2017-11-08

Hello England! - fortsättning på Sekreterarskolan

Fullfjädrad chefssekreterare?

Den 4 april 1972 sa Bästisen och jag adjö till Mme Nickolai i Lausanne och reste med resten av klassen till Genève för flygtransport via München till Gatwick. I Brighton togs vi emot av nya värdfamiljer och jag hamnade som gäst hos ett äldre par (Bill och Terry Herbert), som tog emot mig med öppna armar.


Jag pluggade tydligen hårt, för i brevet hem till familjen i Sverige skriver jag:

... Det har varit en trevlig dag idag, ännu trevligare igår kanske, då jag fick resultatet på tre skrivningar: 4+ på engelsk handelskorrespondens, klarade stenografiproven i franska och tyska. I det sista ämnet var jag en av de två som klarade sig av de som gått och läst extra förra veckan. Jag blev själaglad! Då lönade det sig alltså att jag läst ögonen röda varje kväll och kutat fram och tillbaka till extralektioner. Nu kallar Bill och Terry mig för "det svenska geniet" istället för "de ihåliga benen", som de brukade kalla mig syftande på min goda aptit...

Halva dagarna jobbade jag på skolans lilla resebyrå som låg i foajén. Min chef var Eileen Lewis som ordnade trevliga utflykter, jag var naturligtvis med på flera av dem.

Skolan The English Language Center
Vi åkte till Eastbourne, till London (inkluderade musikalen Hair), till Alfriston, dit vi återvände med kompisgänget några veckor senare.och till Cambridge. I katedralen i Cambridge fick vi höra King´s College Choir, en fantastisk upplevelse.

Bill och Terry tog med mig till Devils Dyke, vackra gröna kullar och till det pampiga slottet Arundel. Där dansade ett gäng Morris Men och plötsligt slängdes en kohud över mig.  Det var tydligen en sed och det betydde, enligt Bill, att jag skulle bli gift inom ett år. Och det blev jag ju! Fast det hade jag ingen aaaaning om då.

Bill, pensionerad rektor, gjorde sitt bästa för att ge mig en god uppfostran medan jag var där. Jag fick lyssna på Beethoven violinkonsert på The Royal Pavillion och läsa Shakespeares dikter: Should I compare thee with a summer´s day...

Bästisen och jag träffade några trevliga killar som tog oss med på logdans och båtturer. Vi puntade, som det heter, tog oss fram i smala farkoster på en bred flod, något som slutade med ett sjöslag.

Picknick på floden, jag och kompisen Paul
I slutet av maj var det dags att återvända till Svedala. Vi klarade alla skrivningar och utexaminerades som fullfjädrade chefssekreterare. Några månader senare fick både jag och kompisen jobb på Bahco i Enköping. Men det är en helt annan historia. Nu lämnar vi forntiden och ägnar oss nutiden istället.

Så här såg det ut i morse hos mig:


Frostnupet, bladen får kanter av kristall, gräset kraschar under fötterna, men ännu ingen snö. Peppar, peppar!

2017-11-05

Ljusen brinner i All Helgona


Ljusen brinner på kyrkogårdarna, i kyrkorna, hemma på köksbordet. Vi tänker på våra kära som lämnat det jordiska.

Fyrtiofyra ljus tändes i vår vackra träkyrka igår kväll. Många av de namn som lästes upp var bekanta för mig. Jag blev berörd när jag insåg att de två arbetskamraterna och vännerna, som varit så mycket tillsammans, även hade gått bort med bara en kort tid emellan. De följdes åt nu också.

Kören, klädd i sina mörkröda kåpor, bidrog till den förtätade stämningen. Vi sjöng Jag fick låna en ängel, Minnet är mig nära, Halleluja, Alla goda änglar och den otroligt vackra Må Gud välsigna av John Rutter.


Kvällen innan tillbringade Maken och jag tillsammans med våra kära söner. Vi åt en god middag och promenerade sedan upp till Karlslund där det var Ljus- och Eldfest, så stämningsfullt. Vi behöver ljus och värme, mycket mer än zoombies och skräck.


Nu börjar det grå morgonljuset sippra in genom mitt fönster. Dags att gå ner till köket och brygga en kanna kaffe och ta in söndagstidningen.

Ha en skön söndag!
önskar
Maggan

2017-11-02

Brev från Lausanne


Mogen för ytterligare några brevhälsningar från det förflutna?

"Lausanne den 17 mars 1972

Hej på er allesammans!

..........

Vi har varit med om en trevlig onsdag den här veckan. För det första så strålade solen klart redan från de tidigaste morgontimmarna. För det andra fick vi ledigt en halvtimme från jobbet. För det tredje åkte vi med halva skolan på utflykt till Neuchatel. Vi forslades i en enorm turistbuss försedd med raffig chaufför och glättig musik. Man kände sig alldeles sprittande när vi rullade genom det gröna landskapet till tonerna av "Oh, soleil, soleil!" I Neuchatel smakade vi oss igenom en hel choklad- och gottisfabrik, Succhard, och skålade i champagne i en liten pittoresk vinkällare. Där lättade vi på tungans band och sjöng "Helan går" t.ex. till våra rara fröknars förtjusning. Vi tittade även på en gammal fästning, som låg högt över staden. Och drack sen kaffe i en liten by på vägen hem.
Neuchatel, bild lånad från internet


Väl hemma skjutsades vi upp till en restaurang (Chalet Suisse), där de övriga i skolan väntade. Vi var väl bortåt 150 glada svenskor och kyparna gick omkring och sken som solar. Det var en ostkväll och vi åt fyra olika sorters osträtter, den ena läckrare än den andra. Men det måste erkännas: Man blir ganska däst. Hade någon föreslagit lite ost och frukt till dessert så hade jag slagit något hårt i huvudet på densamma. 

Madame Bugnon (rektorn) var väldigt i gasen, må ni tro. Flickorna ropade i samfälld kör: Vi vill se Madame Bugnon på bordet. (Jag tyckte att det var lite obehagligt. Som den där gången på cirkus när en karl tappade byxorna!) Men döm om min förvåning när Mme verkligen ställde sig, om inte på bordet så i alla fall på stolen, drack ur sitt glas och vände det upp och ned på huvudet! Hon sjöng minsann en bordsvisa också med hjälp av lärarkåren. Oförglömligt."

Allt var inte fest och flärd. När jag läser i min lilla fickdagbok ser jag hur mycket plugg och vånda det var inför förhör och prov. Och hur mån jag var att göra ett gott arbete på praktikplatsen, annonsbyrån Orell Fussli. I början av mars skrev jag t.ex:

Den här veckan har varit rätt besvärlig och det är underbart att det är fredag imorgon. Jag har ofta varit ledsen eller arg. Många lärare behandlar oss som en skock dumma gäss och förnedrar oss många gånger. Sista lektionen idag var jag så arg så jag hade kunnat svära högt och ljudligt på redbar svenska eller åtminstone rutit "Rabarber", som greve Möllersvärd. (Psst: Från en av pappas favorithistorior)

Fyrtiofem år senare är det också torsdag kväll. Jag har varit ute och jobbat i trädgården en del och läst ut en memorarbok av Anita Hammarstedt: Mitt liv. I epilogen skriver hon:

Fas ett är barndomen - då bestämmer mamma och pappa vad jag ska göra.
Fas två är skoltiden - då bestämmer fröken eller magistern vad jag ska göra.
Fas tre är arbetslivet - då bestämmer chefen vad jag ska göra.
Fas fyra är pensionärslivet - då bestämmer jag vad jag ska göra.

Just det! Jag tror att jag bestämmer mig för att ta det lite lugnt, innan Maken kommer hem med fisksoppan han lagat med gubbarna i matlaget Gubbröran.

Simma lugnt!

2017-10-31

M i våra hjärtan


Vår käraste vän M har lämnat oss. Hon drabbades av en grym smygande sjukdom som berövade henne många av hennes förmågor. Jag vill minnas henne som den hon var på bilden ovan, en glad, varm, humoristisk, klok, kulturell, omtänksam person. Tack för alla goda stunder med "lunchgänget", på födelsedagar, på FN-cirkeln och i teaterföreningen.

Du finns i våra hjärtan!

Blommor från Ms trädgård

2017-10-29

Liten blir stor och att vara ansiktet utåt


En viss liten dam fyller nio år om några dagar och idag var det en perfekt dag att fira henne. Hon fick en hög med paket. Och lilla kusin vitamin har namnsdag, minsann. Så hon fick ett paket hon med. Förra årets tårta såg så läbbig ut att man fick blunda när man åt. Men årets tårta var både vacker och god.

En bild dök upp från det förflutna:


Den här bilden vill man också blunda för. Nej, det är ingen zombie-mask. Jag har absolut inte hakat på den traditionen. Tycker det är makabert, bara.

Nej, det är hur jag såg ut efter att ha stått på näsan för snart tjugo år sedan. Maken, A och U var på Mallorca för att fira en jämn födelsedag. Den sista dagen, strax innan vi skulle åka till flygplatsen, tog A och jag en promenad på klipporna. Jag fibblade med kameran och rätt var det var stöp jag rätt ner på den steniga stigen och slog mig hårt i ansiktet. A hjälpte mig att badda bort grus och sand på en närbelägen servering och sedan blev det raka vägen till läkarmottagningen som just höll på att stänga för säsongen. Där fick jag en stelkrampsspruta och ispåsar på kinderna.

När vi väntade på transferbussen till flygplatsen fick minst en person en chock av min uppenbarelse. Hudterapeuten, som skulle resa hem till Tyskland igen och  som behandlat mig på hotellet dagen innan, såg helt skräckslagen ut och vände tvärt på klacken. Hon undrade kanske om jag reagerat på hennes krämer.

Hemma i Laxå väntade ett nytt jobb som "ansiktet utåt" åt en divisionschef. Jag skulle egentligen börja på måndagen, men jag ville inte bjuda chefen på detta ansikte. Han var värd en skönare nuna.


2017-10-28

Svamptramp


- Inte en svamp så långt ögat når, sa Maken när vi trampade stigen fram på årets första (och sista) svampexkursion. Och precis då upptäckte vi att marken var full med trattkantareller. Så det blev några liter till att laga varma smörgåsar på ikväll.


Och så plockade jag lite vacker renlav också till adventsljusstaken. Solen silade in mellan grenarna. Korpen kraxade i närheten och en koltrast hoppade in i buskaget. Det var det enda djurliv som märktes. Älgflugorna, de förhatliga, höll sig undan. Tror jag. För säkerhets skull drog jag på mig en mössa innan jag gick ut.

Igår trampade jag annan mark. En trio väninnor och jag begav oss iväg till det stora köppalatset utanför La Stada. Det var ju lönedag och följaktligen vallfärdade folk dit för att sätta sprätt på pengarna. Parkeringarna var fulla med bilar men själva gallerian sväljer mycket folk, så det var ändå ingen direkt trängsel. Jag blev mycket nöjd med mina inköp, med den goda lunchmaten och det trevliga sällskapet.


För övrigt i veckan har det dansats line dance (slääp, slääp, tramp, tramp, tramp, klapp, klapp), jobbats på Röda Korset, skrivits protokoll, sjungits körsång under två kvällar, fikats med mina seniorvetarvänner, tvättats fönster, dammsugits, mm. Och imorgon blir det födelsedagsfirande och barnbarnsmys! Yeeeess!

Ha det!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...